Idag blir min underbara Junior 8 månader gammal! 
Gu' vad tiden går fort, det känns inte alls som om han varit här sen i våras. Helt galet vad månaderna bara springer iväg utan att man hinner med alls. 

Sen får vi inte glömma vår vackra Habanero som blir 4 månader! 
Tänk att för isch fyra månader sedan satt jag med en svag Haba i handen och undrade hur jag skulle kunna få honom att överleva. För fyra månader sedan kämpade jag, dag och natt, för att få min lilla kille att växa och bli starkare. Idag är han en underbar kille som jag älskar mest av allt! 
Habanero har nog fått ärva sin morfars pälskvalité för här har ni en riktig liten fluffig kille: 

Nu ska ni verkligen få höra på något bra men samtidigt sorgligt. 
Igår när jag kikade till Tequila mitt på dagen så var en av hennes ungar utanför boet. Visst, tänkte jag. Vad roligt! Men så började jag inse att något stod inte rätt till med den där bebisen. Han rörde sig knappt och när han väl gjorde det så var det hackigt och svagt. Jag lyfte av locket och kände på bebisen. Han var kall. Väldigt kall. Nästan som om han var minuten ifrån att dö. Panikslagen som jag var så började jag skriva med en uppfödare som jag alltid har kontakt med. Samtidigt öste jag ned mat i buren och försökte få den lilla att äta utan resultat. Ingenting fungerade och jag kände paniken växa. Skulle den lilla söta bebisen dö ifrån mig? 
Till sist fick jag helt enkelt nog och plockade upp honom från buren. Istället för att hoppas att Tequila skulle värma honom så stoppade jag handen under tröjan och la honom mot bröstet där det var varmt och skönt. Det tog ungefär en kvart - tjugo minuter innan han började röra sig lite mer vaket. Testade med ny mat men han vägrade äta. Fan också, tänkte jag. Vad ska jag göra?! Min sambo hjälpte mig fixa i ordning havregrynsgröt och mosade ärtor istället och när jag förde det mot bebisens mun så började han, till min stora glädje, äta. Stackaren var hungrig och åt mycket innan han slutligen somnade i min hand igen. 

Nu då? Vad gör jag nu? 
Jag insåg ganska snabbt att det inte funkade med att jag bar omkring honom dag och natt, det skulle jag aldrig orka med så istället sökte jag snabbt efter en riskudde via Facebook. Min kusin, som bara bor en bit bort, hade en hemma som jag fick låna. Tack! och hon kom över med den. Vi värmde upp den och la en handduk emellan och där låg bebisen. Han sov där en stund medan vi ordnade i en transportbur så han skulle få en egen liten bur. Jag vågade inte ge tillbaka honom till mamman då jag misstänkte att hon stött bort honom. Väl i buren med den där riskudden under så började den lilla killen böka runt med helt ny energi. Han var pigg. 

Nu har det gått första natten och vet ni vad? Jag är dödstrött. Varannan timme kliver jag upp för att värma upp riskudden igen och var fjärde timme måste bebisen ha mat i form av majsvälling. Sammanlagt kanske jag fått sova fyra timmar men för mig spelar det ingen roll. Hans liv är viktigare än min sömn. Somliga som är här inne och läser tänker väl "det är ju bara en enda hamsterunge.." men vet ni vad? Det är inte "bara" en hamsterunge. Det är en unge som fötts på grund av (eller tack vare) mig. Han finns för att jag satt ihop Tequila med Junior och jag har ett väldigt stort ansvar. Han är mitt ansvar. Om jag kommit tio minuter senare så kanske han varit död men nu kom jag i precis rätt tid och då finns inget annat alternativ än att hjälpa honom på alla sätt jag kan. 
Just i denna stund sover bebisen efter att jag matat honom igen och trots att det är 8 dagar kvar tills han klarar av att sova utan värmekudden och mat var fjärde timme så tänker jag inte ge upp. 

Det här är Habanero, en stark liten kille: 

Bebisarna är idag två veckor gamla! 
Det börjar bli riktigt aktivt i buren nu med småttingarna som rusar omkring. Akame är igång allra mest eftersom han öppnade ögonen igår. Han är så himla charmig att jag håller på smälla av varje gång. Igår somnade han till och med i min hand. Akame är dessutom också den största i kullen. 
RIki och Fuji öppnade ögonen idag så dom är också lite mer aktiva nu när dom ser vars dom går, haha! Vi väntar just nu på att Sakura och Cross också ska öppna sina ögon. Det händer när som helst nu! 

Alla bebisarna blev tingade dagen efter att bilderna var utlagda vilket känns så fantastiskt för då vet man att dom ska få varsitt hem och slipper stanna hos mig medan jag letar hem åt dem. Är dessutom extra glad då alla två av bebisarna hamnar hos någon jag känner och en av bebisarna hamnar hos Nougat och Athena's ägare vilket känns extra roligt. 

Jag har helt hållet glömt bort att uppdatera er här på bloggen om att Topaz faktiskt fött sina bebisar! Så himla roligt att parningen tog. Blev så glad när jag såg det röra sig i boet men jag var snabb på att bära bort buren så hon får stå tyst och lugnt. Vill inte störa henne i onödan. 
Är spänd över att få se bebisarna om två veckor. Jag tror verkligen på den här kullen! Silver Fang och Topaz är så fina djur och jag är lite nyfiken på hur bebisarna kommer bli, både till färg och temperament. 

Håll tummarna för 'silver fang' kullen som inte har något att göra med pappan utan det är en serie som sagt. För att läsa mer om serien så sök på "Silver fang" eller "Ginga nagareboshi gin" på google. 

20:25 gick jag till Tazza för att se om det skulle börja komma några bebisar. Hon låg i ena hörnet av buren och vilade. "jaha, då är det nog snart dags" - tänkte jag då och kikade ned i buren. Då plötsligt såg jag att något rörde sig i boet. Jajemen! Där i låg det två små rosa pluttar. 
Jag bar in buren i sovrummet så hon fick stå i tystnad tillsammans med Topaz. Just nu vill jag inte störa henne utan ni får spänt vänta på resultatet. 

Jag uppdaterar er mer när jag vet något nytt :) 

Idag flyttade Vodka till sitt nya hem och det blev tomt utan henne. Visserligen tycker nog Tequila det är skönt att få buren för sig själv men det känns ändå lite konstigt att inte ha två damer som hälsar på mig när jag öppnar det locket. 

En bild på Vodka när hon var 11 dagar gammal: 

Första kullen är ju lite speciell, man fäster sig extra mycket vid bebisarna eftersom dom är dom första. Det känns i alla fall extra bra att två av fyra fick stanna hos mig. För er som missat varför två stannade hos mig så kan jag förklara lite snabbt: 
Tequila stannar eftersom hon ska avlas på, vill gärna ha en bebis kvar efter Seth och Mumma så dom generna förs vidare. Inget konstigt alls. 
Baileys däremot stannar på grund av att han bara föddes med ett öra. Han är fullt frisk i övrigt men just det där örat som saknades fick mig att behålla honom. Mest för att många är ansvarslösa och skulle nog avla på honom även fast jag inte tycker man ska det men också för att jag inte kan garantera att Baileys kommer leva samma liv som en hamster med två öron. Baileys har fortfarande en hörselgång rakt in men inget öra som täcker hålet..han har som inget skydd. Lite svårt att förklara men ni förstår nog. 

Igår fick Baileys vara ute i bollen för första gången, gissa om han tyckte det var roligt! 
Tjejerna fick massor av toapapper som dom busade runt i och Mumma fick lite nya roliga rör som hon genast började undersöka. Seth fick ha hjulet inne hos sig en stund eftersom han hade så mycket energi. 
Pandora fick in ett rör i sin bur också men jag försöker hålla det lite mer rent eftersom jag vill få en chans att lära känna henne lite bättre. Hittills har hon bara nosat på min hand ett par gånger på avstånd samt tagit en gurkbit från mina fingrar. 

Håll tummarna för att vi ska komma överens! 

Nu har vi precis kommit hem med vår nya familjemedlem Pandora. 
Hon är lite reserverad men det är såklart på grund av allt flängande hit och dit dom senaste dagarna. Ikväll får hon komma i ordning i buren och imorgon ska jag se om hon är lite mer samarbetsvillig. 

Här kommer en liten bild!

Här kommer mitt allra första inlägg på en helt ny hemsida! 
Det känns lite spännande att prova något nytt istället för att hänga på blogg.se och hittills så älskar jag den här hemsidan. Ett par dagar nu kanske hemsidan kommer ändras lite men den är så gott som klar! 

För er som inte läste min förra blogg så kan jag uppdatera er om att jag för tillfället är i Åsele och hälsar på mina föräldrar men ikväll åker vi äntligen hem till mina små hamstrar som är kvar i Umeå. Jag känner mig alltid lite illa till mods att lämna dom men som tur var har min kusin varit och tittat till dem varje dag.