Igår hade vi nöjet att få hem en underbar liten hamsterhane från Hamsterhiet i Norge, hans stamtavlenamn är Lavus OfLagus men hos oss kommer han gå under smeknamnet Chief. 
Det känns underbart att börja komma igång igen efter ett så långt uppehåll, även om det såklart är en bit kvar på vägen innan det faktiskt blir några bebisar hos oss. 

Utöver vårt nya tillskott så fyller faktiskt vår Cash hela 1 år idag! 
Han smaskade på lite sockerärtor tidigare ikväll. 

Jag hoppas att Cash fortsätter hålla sig i god form och hälsa tills nästa år så jag hinner ta en kull efter honom. 
Om det skulle vara så att Cash inte är tillräckligt kry för att bli pappa nästa år närmare hösten så har jag en backup plan, nämligen att ta en bebis efter hans bror som ska få bebisar tidigare under 2020. 

Jag jobbar en del med hemsidan också för att uppdatera, ta bort eller lägga till information. 
Det var allt för stunden, det händer inte så jättemycket hos oss för tillfället mer än att vi laddar upp inför nästa år och allt vad det innebär. 

Hej alla som kikar in här emellanåt! 
Jag vill passa på att meddela att det inte kommer bli någon comeback för mig i år som det först var tänkt på grund av flytt och studier. Det känns givetvis trist, men ibland händer saker man inte kunnat förutse. 

Jag kan däremot lova er att i och med en flytt nästa år innebär att det finns goda möjligheter för en eller två kullar under hösten och vintern. Det hela beror såklart på hur samarbetsvilliga mina kommande avelsdjur är. 
Vill man absolut köpa en liten bebis av mig nästa år kan man redan nu ställa sig på intresselistan.

Jag uppdaterar er så fort jag har fler nyheter! 

Som många säkert märkt har jag börjat avveckla min avel och därmed tagit bort alla planerade kullar från hemsidan. Jag har haft så mycket att tänka på att jag inte riktigt kommit mig för att skriva om det här, men nu får jag helt enkelt ta tjuren vid hornen även om det känns jobbigt. 

På grund av ändrad livssituation kommer uppfödningen läggas på is tills vidare.
Jag vet inte när jag kommer tillbaka men jag hoppas såklart att jag ska kunna ta upp min avel igen inom en snar framtid. Dock vet man aldrig vilken väg livet tar och därför vågar jag inte säga några exakta tidpunkter.  
Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle hamna i den här situationen men nu sitter jag här ändå och måste slitas från det som står mig närmast hjärtat. Uppfödningen har varit en del av mig sedan 2013 och även om det "bara" gått fyra år så känns det som om hamstrarna och aveln funnits där så mycket längre.

Många av mina älskade familjemedlemmar har fått nya hem och det gör så ont i mitt mammahjärta att sälja min älsklingar, men på grund av situationen som uppstått kan jag helt enkelt inte ha kvar alla. Det känns verkligen fruktansvärt på många olika plan att behöva ge upp inte bara min avel utan även djuren i sig.  Jag kan verkligen inte beskriva hur extremt jobbigt det är att gå igenom detta så jag avslutar nog här.

Jag hoppas att vi ses igen! 

Den 14 november parades Sombra och Chaos en sista gång, förhoppningsvis blir det bebisar denna gång. Skulle det inte bli några bebisar hos Sombra efter den här parningen kommer jag gå vidare och para Kindred, mest troligtvis med Tirion men jag kan göra ett andra försök med Chaos. Den som lever får se! 

Nu var det längesen det kom en uppdatering här i bloggen.
Tiden springer förbi och nu är bebisarna i kull 22 redan 4 veckor gamla, dom är alltså snart redo för sina alldeles egna äventyr i sina nya hem. Tiden går för fort! 

Hos Cikoria blev det alltså då nio bebisar i färgerna Cinnamon, Normalfärgad och Honey. 
Som ni kanske minns var jag lite orolig för en monsterkull men det blev "bara" nio, vilket jag tycker är alldeles sådär lagom perfekt.  Cikoria skötte sin andra och sista kull lika bra som den första, jag är stolt!
Det är en helt underbar kull med väldigt härliga individer, Eyos Before the Dawn (Honey rex) stanna här. 

​Samtliga i kull 22 är tingade. 

Kull 23 
Hos Young var det väldigt ovisst länge då jag aldrig fick en klar insyn i boet. Hon har varit en riktigt flitig mamma och jag har därför inte velat störa henne i sitt "arbete" med ungarna. Det visade sig vara nio bebisar även i detta boet. Dom var lite fler tidigare, så det har trillar bort 3-4 stycken. Dock är jag inte förvånad då flera av bebisarna är lite under medel i storlek. 

Hur som helst är Young en helt underbar mamma och jag är så stolt över hur duktig hon varit och fortfarande är med ungarna sina. Hon vet precis vad hon ska göra och hon gör det med sån säkerhet. 
Hos Young finns det silvergrå, silvergrå rö, silvergrå rö dominant spot samt en offwhite dominant spot. Eyos Jaebum (silvergrå rö dominant spot) stannar här. 

Kull 23 blir fyra veckor på torsdag och är alltså redo för egna äventyr nästa vecka. (*snyftar* jag vill ju inte lämna ifrån mig dessa godingar). Det finns några otingade bebisar som gärna vill flytta dom också! 

Äntligen lite medvind! 
Hos Cikoria ligger nio tjoicksar, dom är helt ljuvliga och jag är helt såld. Kikade på kön och färger för en stund sedan då bebisarna börjar närma sig två veckor, såg en rexhane som är antingen gul eller honey (lite osäkert vilken av dom det är då ögonen inte öppnats än)  och jag tänkte direkt "honom ska vi ha!".  
Det ska bli oerhört spännande att se hur den här kullen utvecklas framöver. 

Hos Young ligger okänt antal bebisar som i skrivandets stund är sex dygn gamla, jag har försökt räkna men det är verkligen omöjligt. Ungarna rör sig eller ligger i en hög, därför är det svårt att få någon klar bild över antal, men runt 13-16 stycken verkar det vara. Har sett några silvergrå dominant spot och någon silvergrå men exakt antal får jag kika närmre på framöver.
Hur som helst sköter Young ungarna med bravur och tålamod, jag är stolt över henne. 
​

Fler uppdateringar kommer framöver! 

Med stormsteg närmare vi oss det datum då Cikoria är beräknad att föda. Hon har gått upp runt 16g sedan parning och hon blir rundare för varje dag som går. Med andra ord låter det som att det blir bebisar där på måndag, dock vet man ju aldrig säkert förrän det verkligen ligger bebisar där i boet. 
Cikoria är väldigt kinkig och tycker ingenting är rätt i buren. Boet duger inte åt henne, leksakerna duger inte, matskålen står fel och kartonger kastas runt åt alla möjliga håll.  Jag försöker blidka henne men det går trögt, dock lugnade hon ner sig lite när jag mutade med godsaker. 

Det lustiga är att Cikoria verkar gå i samma mönster som tidigare, då gick hon upp 15g och födde en kull på 12 ungar. Med andra ord kan det bli liknande antal igen, eftersom det är några dagar kvar hinner hon säkert gå upp ytterligare några gram innan det är dags. Jag förväntar mig därför en monsterkull hos henne, dock hoppas jag snarare på en lagom kull med större bebisar. 

Det gäller att bara vänta och se vad som händer hos Cikoria, jag håller tummarna för att hon föder en frisk och fin kull samt sköter om dom lika bra som sist. *håller tummarna stenhårt för en rexhane åt mig* 

Ny månad och det betyder nya utmaningar. 
Silver Dusts bebisar klarade sig tyvärr inte, jag kan inte säga exakt varför eftersom jag försökte störa så lite som möjligt. Men borta var dom i alla fall. 

På grund av det som hände med ungarna hos Silver Dust och på grund av Pearl och hennes hastiga bortgång har jag nu tagit tillbaka Cikoria från hennes pension för en andra kull. Hon parades med Bargo för ett tag sedan och förhoppningsvis kommer det bebisar där den 16 oktober.  Young parades med Kapten och där väntas bebisar den 20 oktober. Jag hoppas verkligen att parningarna tog och att bebisarna överlever. 

Det känns som om jag haft lite motgångar på senaste, men jag hoppas att det bara är något tillfälligt. Det måste gå dåligt för att det ska kunna gå bra brukar man väl säga? Nu har jag fått nog av det går trögt.
Framöver kommer även Sombra paras igen då hon gick tom förra gången. Dock vill jag avvakta lite och se hur det går för Cikoria och Young, vill ogärna ha 30-40 ungar samtidigt. 

Bjuder på en charmig bild på Kapten!
Hans päls är i sitt esse, otroligt fluffig och härlig. 

Att förlora en älskad hamster är alltid lika tufft, oavsett om du varit med om ett dödsfall eller hundra så är det lika hemskt. Ena dagen är hamstern där. Nästa dag tar man farväl. 

Min älskade Pearl, bara fem månader gammal, har idag vandrat vidare.
Jag hittade henne väldigt medtagen och kall, men fortfarande vid liv om än knappt. Det fanns ingenting jag kunde göra för henne mer än att finnas där den sista stunden. Hon kurade ihop sig i min famn, i den varma och sköna handduken jag höll henne i. Jag strök hennes mjuka päls, sa åt henne att släppa taget. 

Pearl har idag lämnat jordlivet och det är med stor sorg jag tagit farväl av en älskad familjemedlem. 
Denna tös hade jag inte ens planerat att behålla, men ju längre tid jag spenderade med henne desto svårare var det att släppa henne. Pearl må ha haft ett kort liv, men det var ett fint liv. 

Godnatt min fina pärla! 
​2017-04-15 - 2017-09-23 

Silver Dust var visst dräktig ändå...
Jag var helt säker, eller nästan säker åtminstone, att parningen mellan Silver och Vegas inte tagit. Var fjärde dag stank Silver brunst, precis som vanligt. Därför antog jag helt enkelt att parningen inte tagit denna gång heller och planerade därför att para om henne med Azurit efter den 19/9. 
Tji fick jag! 

Kort efter att Azurit landat började jag märka av en hastig viktuppgång på Silver. Från en dag till en annan hade hon gått upp otroliga 13g. Silver gick upp totalt 35g under hela dräktigheten och det syntes.
Silver är en riktigt stor hona på nästan 300g, verkligen enorm. Och en viktuppgång på 35g fick henne att likna ett marsvin mer än någonsin. Magen var alldeles rund och go de sista två dagarna. Hon vankade fram som en pingvin och jag hade svårt att hålla mig för skratt. 

Hur som helst märktes det när värkarna kom igång under dagen den 19/9. 
Silver vankade av och an i buren, somnade i omgångar men var snabbt uppe på benen igen för att vagga runt lite till. Det var inte förrän på eftermiddagen som förlossningen började och Silver var så duktig! 
Jag kikade till henne med jämna mellanrum bara för att se att allt gick bra, vilket det gjorde och sent på kvällen var bebisarna födda och boet rent från blod och liknande.

Jag kollar till Silver två gånger om dagen, för det mesta kikar jag in en gång på förmiddagen och en på kvällen. På förmiddagen brukar jag bara titta så hon ligger i boet och värmer samt diar sina små. Silver har tagit rollen som mamma på stort allvar och hon vaktar sina bebisar med stor omsorg, vilket glädjer mig.
​På kvällen blir det en runda med färskmat, då brukar Silver snabbt gå till skålen för att rycka åt sig maten och sen rusar hon till boet igen. Ibland äter hon precis bredvid boet men oftast kryper hon ner och äter hos bebisarna. Som sagt, mammarollen tas på stort allvar hos den engelska damen. 

Hur som helst hoppas jag att Silver fortsätter vara en lika bra mamma som hon varit hittills. 
​Mer uppdateringar om kull 22 kommer framöver!