Numer hittar ni mig under namnet Eyos Hamsteruppfödning! 
Ni som hängt med från början vet ju att jag från början kallade min uppfödning för Kaosarns men ville ha ett mer seriöst namn när jag väl kom igång med uppfödningen och döpte då om Kaosarns till Blåtassens. Det jag inte visste då var att allt för många missuppfattade mitt namn, främst då andra guldhamsteruppfödare. De trodde helt enkelt att jag satsade på att avla blåa guldhamstrar (ja, det finns). Detta var såklart inte alls rätt utan jag valde Blåtassens då min favoritfärg, rent generellt, är just blå. 
För att göra en lång historia kort så insåg jag att ett nytt namn skulle behövas och nu när jag ska registrera min hamsteruppfödning i SHF till hösten kändes det som att en förändring var lämplig redan nu. 

Varför Eyos? 
Det är en väldigt bra fråga som jag mer än gärna besvarar. 
Första tanken var att kalla min uppfödning för Eos men jag insåg ganska snabbt att det varierande vådligt mycket kring hur olika människor uttalade namnet så en förtydling behövdes. Det kom som ett blixtnedslag och plötsligt stod bara namnet framför mig "Eyos"!! 

Eos är en referens till gryningens gudinna i grekisk mytologi (Aurora i romersk mytologi) och även Eyos har samma koppling, bara med en annan stavning.

Och så har alla hjärtans dag också hunnit vara.. 
För mig innebar det en underbart god middag och blommor från sambon. För hamstrarnas del innebar det lite extra gott, samtliga fick en bit jordgubbe som extra kvällsgott och det var väldigt uppskattat av allihopa. Tequila låg i sitt bo och smaskade på ordentligt medan vissa andra, som Yalda, hittade en skön plats i buren där de satt en stund med sin jordgubbsbit. Det är verkligen en fröjd för ögat att kika på de små medan de mumsar på något gott, man kan verkligen se lyckan i deras ögon. 

Fick även hem ett par burkar med barnmat till mina små idag, vissa behöver ha det där lilla extra och barnmat brukar hjälpa dessa individer på traven för att nå en bättre vikt. Jag tänkte mig någon tesked om dagen till att börja med så får jag justera därefter. En av burkarna ser ni nedan! 

Självklart kommer det en liten uppdatering om Twingo. 
Sist jag skrev om honom hade vi precis varit till veterinären och fått bekräftat att han hade två varbölder. Nu har den andra (och sista) varbölden spruckit och Twingo's päls har börjat växa tillbaka. 

Det känns skönt nu när detta kapitel är över, nu kan jag och Twingo njuta av tillvaron tillsammans. Jag är mest stolt över Twingo som under hela den här tiden tillåtit mig att klämma och tömma dessa varbölder. Han har varit helt fantastisk och inte en enda gång har han tvivlat. Det har varit 100% tillit under hela tiden och det har verkligen stärkt vår relation till varandra. 

Nu när sjukdomstiden är över har Twingo fått en roligare bur. Från början var buren ganska tråkig då han hade två öppna sår på kroppen, jag ville inte att han skulle råka trilla och slå upp såren ytterligare. När sedan varbölderna kom fick buren fortsätta vara tråkig. Twingo har inte klagat en enda gång utan han har istället njutit av sina stunder utanför buren tillsammans med mig. 
Ni ska bara veta hur glad han är över alla sina nya leksaker, nu finns det ju massa roligt att göra helt plötsligt och det syns tydligt på honom att det uppskattas. Nu hoppas jag att Twingo får vara frisk resten av sitt liv, han har fått utstå nog mycket bekymmer så det räcker och blir över. 

Idag har en fruktansvärt ung tös lämnat jordlivet. 
Mahogny föddes den 2 oktober 2015 och idag har hon fått somna in. 

Det har varit ett tungt beslut och jag har skjutit på det allt för länge trots att jag tidigt visste att jag aldrig skulle kunna få henne att må bättre. Vi försökte och vi la mycket tid på henne men det fanns inget som tydde på att våra försök hjälpte det minsta. Mahogny mådde inte bra. 

Jag kan inte säga exakt vad som var fel med henne egentligen då det inte varit något utvärtes utan invärtes. Det kan ha varit en genetisk defekt eller också ett psykiskt problem, eller kanske var det både och.
Mahogny var så otroligt nyfiken och framåt som bebis, redan när hon öppnade ögonen satt hon fint i min hand och var alltid först fram av alla. Att se Mahogny gå från en tillgiven tös med mycket självsäkerhet till en helt oigenkännlig hamster fick hjärtat att brista för mig.
Jag väntade lite längre än nödvändigt med detta beslut och jag känner mig fruktansvärt självisk. Förhoppningsvis hittar Mahogny ro och jag kommer aldrig glömma den korta tid vi haft tillsammans. 

Vila i frid Mahogny ✝